Väldigt bra då vi välkomnade en liten lillasyster till världen! :)

 

 

 Gjorde du något i år som du aldrig gjort förr? 

Blev tvåbarnsmamma

 

Var var du när 2017 började? 

Hemma hos oss med vänner

 

 

I Rimobäcken hos Olle o Monica, tillsammans med Petters föräldrar och min mormor

 

 

 

Höll du dina nyårslöften 2017? 

Ja det tycker jag, har försökt skära ner på precis allt jag kan som tar energi. 

Dokumenterar barnen hela tiden och har satsat mer på mitt fotande :)

 

Har du några nyårslöften för 2018? 

Jag låter förra årets mål stå kvar.

Dvs. fortsätta sträva efter en harmonisk tillvaro, fortsätta att dokumentera Ines o Tilde :)

Och förverkliga drömmen om att starta eget.

 

 

 

 

 

 

Älskade o efterlängtade lillasyster, får nypa mig i armen dagligen!

När vi bestämde oss för att vi önskade ett syskon till Ines så förväntade vi oss nog ungefär samma långa resa av försök som vi haft innan, när det tog nästan ett helt år innan det blev någon bebis. Men den här gången ville ödet annorlunda och allting gick väldigt fort istället.

 

 

Under första halvan av graviditeten började vi fundera på om vi väntade tvillingar? Magen blev stor fort, jag var oerhört illamående och trött. Så pass att jag redan i v.10 berättade på jobbet hur det låg till. Vet inte hur många kvällar som jag gått o sova direkt efter middagen eller iallafall innan Ines! 

I vecka 12 bokade vi in ett ultraljud för att kolla om allting såg bra ut, höll på att sätta i halsen när två runda bollar syntes på skärmen. En sekund senare flöt dom ihop till en hel kropp och jag kände mig lättad! ;)

 

Andra halvan av graviditeten försvann illamåendet o lite utav tröttheten, men den kantades dock av foglossningar, som tur var så blev det rätt lindrigt. De dagar jag tagit det lugnt har det varit helt ok. Men så fort jag varit igång så har jag fått äta upp det dagen efter. 

 

 

Några likheter med första graviditeten;
- Samma behov av regelbundna mattider o mellanmål

- Konstant törstig

- Sug efter frukt (framförallt jordgubbar o kiwi), men även isglassen calippo!

- Gick upp väldigt lite (11kg) trotts att jag både ätit mer/oftare och inte haft några restriktioner alls mot godsaker. Dessa har dessutom redan försvunnit med lite råge! Men som den godisråtta jag är så blir det väl inte långvarigt ;)

- Gick inte tiden fullt ut. Ines kom i v.37+4 och Lillasyster i v.38+4

 

Några olikheter;

- Sötsuget försvann ej den här gången

- Mådde väldigt illa fram till v.20,

- Har varit oerhört trött, främst första halvan av graviditeten. 

- Samlade inte på mig lika mycket vätska, och slapp därmed tex. Karpaltunnelsyndrom

- Fick foglossningar

- Fick 1 bristning på magen denna gång, en liten knappt synbar på typ 2cm, så får vara tacksam för det.

 

Vi gjorde RUL och även denna gång så tjuvtittade vi på vem som var där inne. Alla i min närhet kan nog föreställa sig mitt leende när vi fick veta att det var en lillasyster. Ännu en tjej, kändes som om jag vunnit högsta vinsten på jackpott! 

 

Under sista veckorna gick mina värden från att vara helt perfekta till att bli lite sämre.. Eller snarare blodtrycket började bli dåligt + att jag började få lite protein i urinen, ingen havandeskapsförgiftning, men ändå så pass att min BM tyckte att jag skulle sjukskriva mig o vila resten av tiden. Så sista arbetsveckan bestämde jag mig för att vara sjukskriven, och det var ett bra beslut så här i efterhand. Behövde verkligen det.

 

För Ines var det väldigt abstrakt i början att det var en bebis i magen. Hon ville inte prata om det och absolut inte känna på magen när det sparkade.Tror inte det var förrän kring 7:e månaden som hon verkligen började förstå att vi skulle få en bebis. Hon började pussa/krama på magen, fråga när bebisen skulle komma, började leka med sina dockor, ville prata väldigt mkt om bebisen i magen och att hon skulle bli storasyster. Hon "råkades" även känna när bebisen sparkade en gång! kommer aldrig glömma hennes min :)

 

 

Ines föddes i vecka 37+4 och även fast jag inte borde så ställde jag in mig på att lillasyster skulle komma tidigare hon med. När jag var i vecka 37+4 så var bbväskan o allting annat redo, men inte lillasyster! Dagarna efter började kännas som övertid fast vi inte ens passerat bf. Under hela graviditeten så har jag känt mig rätt lugn, det enda jag egentligen oroat mig över har varit om barnet inte skulle må bra eller vara friskt. Har inte alls tänkt på ex. förlossningen på samma sätt som jag gjorde första gången. Enda funderingen har egentligen varit kring smärtlindring, om jag skulle ta epidural den här gången om jag fick möjlighet. 

 

Efter det som blev sista besöket hos min BM blev jag skickad till specialistmödravården för att göra en ctg, och kolla så att allt var ok. Under halvtimman som jag satt uppkopplad så hade jag två sammandragningar (Har haft det lite till o från, speciellt om jag var igång mycket). Fick sedan prata med en läkare som bokade in ett nytt besök veckan efter, men som trodde att jag skulle ha fött barn innan dess. Vad hon grundade det på fick jag aldrig reda på, men mycket riktigt, två dagar senare (vecka 38+4) var lillasyster här :) 

 

Dagarna efter läkarbesöket så försökte jag verkligen vara uppmärksam på minsta tecken, då läkarens ord snurrade i huvudet.. men kände inga sammandragningar överhuvudtaget! Hoppades verkligen på att även lillasyster skulle komma tidigare, men var ingeting som tydde på det.

 

 

Vi hade grannarna över på middag på fredagen, efter att dom gått hem så nattade Petter Ines, och jag slog mig ner i soffan. Hann inte ligga där länge förrän det från ingenstanns började göra jävligt ont i magen. Ställde mig i duschen en stund, men tillslut så gjorde det så ont o var så intensivt att jag bara hängde över skötbordet och hoppades att Petter skulle komma ner någon jävla gång! Efter ca. 1h av hemska värkar kravlade jag mig upp för trappen och väckte Petter som somnat med Ines. Vi båda var lite i chock när vi insåg att det nog var dags för bebis nr2 nu :) Petter ringde till BB som sa att vi var välkomna in, och sen direkt till barnvakten för att kolla så det var ok att komma förbi dom med Ines.. Medans Petter bar ut väskor och en sovandes Ines till bilen så hade jag fullt sjå med att bara få på mig skorna. Fick ta pauser o bara stå lutad mot väggen för att ta värkarna som kom i en rasande fart. Petter frågade om han hann snabbrasta hundarna innan vi åkte, men svaret blev NEJ jag tror inte det! ;) Som tur är så har vi även fina grannar som ställer upp!

 

Ines blev superglad över att få fara till sin bff Signe och jublade ett JAAA när hon fick veta vars vi skulle! Sötnosen uppmärksammade även att jag hade ont, och sa ajjabajja bebis, inte trycka på mammas mage :) då vi förklarat vid tidigare tillfällen att bebisen trycker på mammas mage ibland och att jag då får ont o måste vila.

 

Signes mamma Vicky stod redo att ta emot Ines när vi kom förbi, och vi kunde skynda vidare mot BB.

Jag var i chock över intensiteten i värkarna under bilfärden till förlossningen, kändes ungefär som att hon lika gärna kunde komma i bilen.

 

Petter fick parkera utanför ingången den här gången, och vi blev mötta i dörren av barnmorskan Sara.

Började gå till rummet där man tar ctg kurvan, men fick vända halvvägs o gå mot förlossningssalen istället då det kändes som att det var dags att börja krysta. Väl inne på förlossningssalen, 1,5h sen jag fått första känningen hemma, så gick vattnet i nästa värk. Petter hjälpte mig av med kläderna medans barnmorskorna försökte ställa iordning alla saker. Blev undersökt och dom konstaterade att jag var helt öppen, bebisen behövde bara komma ner lite till innan det var dags att börja krysta. Återigen så var det försent för att få någon sorts bedövning, jag hann inte ens få på mig sjukhusrocken, ctgbältet, eller en kanyl i handen. Lustgas använde jag första halvan av förlossningen, sen skedde en missuppfattning från mitt håll och jag trodde att dom bett mig att inte använda den. Så den här gången var jag inte inne i någon dimma, utan var helt klar i skallen! 

Hade krystvärkar i 18min, och när huvudet var ute så stannade dem av lite. Att hon fick stå ute med huvudet lite gjorde att hon blev lite lila i hudtonen efteråt, samt fick en liten blödning i ena ögat utav trycket (som nu försvunnit). Efter att barnmorskan Sara lirkat lite i hennes axlar så kom hon sedan med nästa värk. Ca. 45min efter att vi kommit till BB så var världens mest perfekta lillasyster här. Det gick alltså från 0 till 100 på inte ens 2h 20min!

 

Denna gång fick jag sy ett skönhetsstygn som barnmorskan kallade det. Kändes skönt att det inte blev värre med tanke på att allting gick hiskeligt fort och att hon dessutom var rätt stor med sina 4185g och 51 cm!

 

Förlossningen med Ines tog ungefär 7h, och även om det också var en snabb förlossning, så var det stor skillnad nu jämfört med då på hur intensiva värkarna var. Även om det kanske gjorde ondare denna gång, så var det även på något vis skönare att allting var över så snabbt också. Kände mig mycket mycket piggare efteråt.

 

               

 

 

 

Vi fick stanna 2 dagar på BB, då även lillasyster hade blåsljud på hjärtat, men som för Ines så var det borta dag 2. På BB fick vi besök av storasyster Ines + mormor och moster Maria som åkt tidigt från Kalix på lördagsmorgonen för att hämta upp Ines hos Signe. Ines spanade in lillasyster på direkten, för att sen köra igång med en egen liten show o inte bry sig det minsta om bebisen tills det var dags för dom att åka hemåt igen. Väl hemma hade det dock pratats väldigt mycket om mamma, pappa o bebisen. Och dagen efter när vi kom hem så var det en storasyster som både längtat och stod redo i dörren! Vi hann knappt kliva ut ur bilen innan hon ropade och undrade var bebisen var! Trodde mitt hjärta skulle explodera när vi samma kväll mös med båda våra tjejer i soffan. 

 

 

Våra första 2 dagar hemma fick vi åka in till BB hemvård för att kolla hennes gulhet, men även detta gick till sig. Exakt samma som med storasyster här med.

 

Under hennes första 6 veckor utanför magen så har vi hunnit med en liten kalixtripp då vi fotat hos danielphoto. Det tog ett tag innan vi kom på vad hon skulle heta, inget av namnförslagen som vi hade sedan innan kändes nämligen rätt.. Men tillslut så blev det en Ingrid (efter min farmor) TILDE Alida (efter petters mormor) Englén, och Tilde var det faktiskt moster Emmsi som föreslog. 

 

Annars har vi bara tagit det lugnt hemma och myst allihopa. Ines är verkligen hur fin som helst med sin lillasyster, pussar och goar henne hela tiden, säger att det är hennes lillasyster, att hon älskar henne, och kallar henne för beeby sötsås (baby sötnos). Lillasyster är hur snäll som helst hon med, äter ungeför var fjärde timme och sover mest bara däremellan.. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit ett väldigt bra år :)

 

 

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förr? 

2015 var jag mammaledig med Ines, bästa året i mitt liv utan tvekan!

 

Var var du när 2015 började? 

Hemma hos oss :)

 

Vi var i Kälsjärv hos fam. Björkman. 

Åt såklart supergodmat (löjrom, rådjur, passionsfruktdessert) och hade det hur mysigt som helst tillsammans, vuxna o barn :) Ines vaknade lagomt till tolvslaget, och efter att ha tittat på lite raketer så åkte vi hem :)

 

 

Höll du dina nyårslöften 2015? 

Mina löften var att jag skulle njuta av ledigheten, spendera dagarna som jag jämt dagdrömmer om och dokumentera ines första år. Hur gick det då?

Njutit av att vara ledig med Ines har jag verkligen gjort, och dokumenterat henne har jag också gjort! Hon kommer nog iproncip kunna se vad hon gjort varje dag under hela hennes första år om vi säger så ;)

Har försökt fota/filma vardagliga foton och en gång i månaden ta lite "finare bilder".

Blev det som jag dagdrömde? mjaa.. dygnet har för få timmar kan jag lugnt konstatera ;)

 

Har du några nyårslöften för 2016? 

Fortsätta sträva efter en harmonisk tillvaro, fortsätta att dokumentera Ines såklart :)

Och vill verkligen våga ta klivet i en viss fråga :)