evelina

 

 

Första månaden gick i raketfart! Kändes hela tiden som att det var nyss hon kom och helt plötsligt så var hon en månad gammal. Ines sov såklart väldigt mycket, mest hela tiden faktiskt :) Hon vaknade ungefär var 3h och ville amma. Ammningen gick superbra och kom igång ganska direkt efter att vi kom hem från BB.

Varje gång när hon precis somnat så log hon i sömnen, vi låg alltid och väntade på dessa ögonblick.

Hon låg i min famn jämt eftersom att jag hade oerhört svårt att lägga ifrån mig henne, fick dåligt samvete så fort hon låg ensam nånstanns. Om det så bara var för en kort stund när jag skulle käka och hon låg brevid. Vi skämtade här hemma om hur mitt kontrollbehov stigit i höjden, men det var ett skämt som verkligen var grundat i en sanning! Hon sov mellan oss i sängen i ett babynest och jag kunde bokstavligen ligga och titta på henne hela dagarna utan problem! Petter var hemma hela Ines första månad, och det var otroligt skönt och roligt att det var möjligt! Tror inte vi hörde Ines gråta en enda gång under den här tiden.

Hela den här månaden så var vi som i en bubbla, jag hade mobilen på ljudlöst, svarade inte när nån ringde eller sms:ade och kände mig heldum när jag väl kollade mobilen eftersom jag hade Ines att se på, allt annat blev rätt ointressant! MEN detta har ju resulterat i att det finns väldigt få bilder och filmer på Ines från den första tiden, tyvärr! Ångrar det djupt idag!

 

 

När Ines var ca. 6veckor så började hon sova ca. 6h i sträck på nätterna. Vi gick och la oss för natten kring 00.00 och hon brukade vakna kring 06.00, väldigt skönt! Hon sov fortfarande otroligt bra och mycket, men började ha lite magont på kvällarna ibland. Pruttandet och bubblet i magen höll ofta i sig ca 1h och brukade försvinna om hon fick sitta i famnen samtidigt som man strök på magen och skumpade lite.

Jag hade fortfarande problem att få gjort nått annat än att beundra henne hela dagarna ;)

 

Första riktiga leendet (i vaket tillstånd) kom den 26 Januari i väntrummet på BVC, 6 veckor gammal. 

Hon hade även väldigt bra ögonkontakt och kunde följa rörelser otroligt bra.

Första skrattet kom den 1 Mars!

 

 

Tror det var nu som Ines började medvetet ta tag i leksakerna i babygymmet.

Det började komma mycket ljud ur den söta lilla munnen.

Hon började vara stark i nacken och var vaken längre perioder. Nu gick det även att kommunicera och busa väldigt bra :) Ines hamnade i en ny tillväxt period och ville äta väldigt ofta, vi fick nu även börja ge mjölkersättning efter nästan varje ammningstillfälle. Under påsken blev Ines förkylning värre och vi började få problem med amningen. 

 

 

 

Månaden det känns som att det har hänt hur mkt som helst på! Det pratas och skrattas för fullt här hemma! Ines är verkligen en glad sol som otroligt sällan är ledsen, och väldigt lugn. Gångerna som hon haft stunder då hon varit lite otröstlig går nog att räkna på en hand, och än har vi peppar peppar inte fått uppleva några vakna nätter med en gråtandes baby. Amningen slutade vi med den här månaden, efter mycket kämpande och många tårar så bestämde jag mig för att jag inte orkade försöka få det att fungera mer. 

Jag har alltid tänkt att om ammningen inte skulle fungera så skulle inte det göra nått, att dagens ersättning är så himla bra och innehåller allt, och att huvudsaken är att dom blir mätta. Men när jag väl är i situationen att det inte fungerar längre så känns det superjobbigt. Men jag får försöka se till dom possitiva sidorna av att ge ersättning och mata med flaska. 

 

   

 

Nu börjar vi få in bra rutiner, men såklart så tjorvar det ibland också!

Det absolut vanligaste dygnet ser ut som följande;

 

08.00 - Ines vaknar för dagen, äter och vi myser i sängen ganska länge. Hon är alltid som en liten sol den här tiden och det första hon gör när hon slår upp ögonen och ser att jag är vaken är att le :) Ibland innan vi klär på oss och stiger upp för dagen så kör vi lite babymassage.

09.00 - Medans jag äter frukost så ligger ines i babygymmet brevid. Efter detta så är det busa och äta i omgångar som gäller, tills ca kl.11.00

11.00 - Vi går en promenad med barnvagnen och Ines somnar ute i vagnen.

15.30 - Ines vaknar och äter ett stort mål mat direkt vi kommer in. Sedan är det som tidigare, aktivering i olika slag och mat i omgångar som gäller!

19.00 - Nu börjar Ines bli trött och kan ev. blir lite grinig. Men oftast så är det nu hon skrattar till precis allt.

20.30 - Vi går upp och lägger oss i sängen, och Ines äter sitt kvällsmål innan hon somnar.

 

- Fötterna har blivit upptäckta! Dom upptäcktes en dag när hon satt i badbaljan, lovar att det plaskades väldigt mycket för att försöka nå dessa! :)

- Ibland hittar vi henne med tummen i munnen, ser skitgulligt ut, men tummen blir snabbt utbytt mot tutte.

- Hon började vända sig från mage till rygg, och från sidan till mage.

- Är superstark i nacken.

- Bestämd har hon också blivit, och nu är det sitta som gäller!  Om man förösker ha henne i ett halvt liggandesläge så låter hon väldigt besvärad och drar sig uppåt med hjälp av rygg/mage.

- Otroligt nyfiken har hon också blivit, på precis allt runt omkring.

 - Vi började nu introducera annan mat, smakportioner av mangopure och gröt.

- Hon har börjat sträcka ut tungan när hon ler, ser skitkul ut!

- Hon skrattar och ler verkligen hur mkt som helst, hjärtat smälter 700tusenggr om dagen typ.

- Hon har upptäckt att hon kan göra ljud med fingrarna på dushkabinen som står kloss i skötbordet.

- Hon har börjat med så ljusa skrik att hon börjar hosta ibland när hon försöker

- Hon försöker forma munnen som ett litet o och blåsa 

- Hon känner väldigt mkt med händerna i ex. ansiktet på oss, tar tag i näsan osv. 

- Sjukt bra på att kordinera sina armar! Har jag tutten i munnen så tar hon den av mig och stoppar tutten i sin egen mun.

- Hon har börjat borra in sina små händer i mitt nachkhår och luggas, INTE skönt!

 

 

Vi är fortfarande helt faschinerade av våran lilla tjej, på kvällarna ligger vi båda och tittar på henne med världens smajl på läpparna, tänk att vi hade sån tur, att hon är vår och att hon blev så himla perfekt (som säkert alla föräldrar tänker)!  Världens gulligaste lilla ansikte med pussmun och persikohy som snusar och sover sött emellan oss.  Att ha fött barn är verkligen en obeskrivlig känsla, och jag känner mig verkligen som en ny människa, en som är bättre, tryggare och starkare än innan. Att vara Ines mamma är det viktigaste för mig, livet med henne är ett liv jag drömt om och längtat efter så länge. Det finns liksom inget nån kan göra eller säga som får mig att tyckta att mitt liv inte är "nog bra" eller som kan få mig att sakna något. Och ibland när vissa personer försöker trycka till en lite och vill att man ska avundas dom lite så tänker jag tyst för mig själv, jag har Ines det har inte du :) Och sen vet jag att vissa saker kommer, jag kan längta efter att resa tex. Men inser att det kommer en tid för det också och att det är ok. Just nu är all fokus på Ines och att renovera huset, och det är ju knappast nått dåligt, snarare skitkul :)

 

Fortfarande så svämmar hjärtat över dagligen av alla lycko och kärlekskänslor för denna lilla människa.

Och det känns så sjukt att vi verkligen haft sån tur hela vägen, graviditet, förlossning och allt. Varje gång man ska berätta nått för nån så känns det typ som att jag bara skryter en massa, och ibland kan jag till och med tänka att jag måste komma på nån jobbig situation att prata om (för sånna har vi oxå haft ibland såklart) så man uppfattas lite mer ödmjuk. Men allt har verkligen gått så otroligt bra, så bra attt man nästan inte fattar det själv ens! Och vi har verkligen fått världens snällaste och gladaste unge, peppar peppar! Bara att hoppas att detta fortsätter :)